Undrar..

Jag undrar om min älskling har slutat upp med sitt snarkande nu så att jag kan få en chans att sova?!

Blä, tröttkli i ögonen..

Aja, skit samma.. Någonting annat att skriva??

Jo, när man sitter uppe sent och är trött så börjar man grubbla väldigt mycket..

 

Just nu grubblar jag väldigt mycket på hur fan det ska gå med bouppteckningen efter pappa (han dog i juli).. Den ska vara klar nu 21:a oktober och känner mig ganska vilsen.. Jag tycker det är väldigt elakt av honom att gå och dö bara sådär.. Måste förresten berätta om det, det var så sjukt..

Det var alltså i juli.. Vi hade dop för dottern och såklart kom pappa då.. Det var väldigt kul att träffa honom och att få visa upp lilla Lea.. Han var ovanligt pigg och glad (han hade problem med bla ryggsmärtor) vilket kändes skönt.. Dopet gick bra och pappa var kvar en stund innan han satte sig i bilen och for hem till sig i Kristinehamn.. Dagen efter ringde han och sa att han kanske hade knas i blindtarmen, blev det värre skulle han gå till doktorn..

Ytterligare en dag går och ett nytt samtal från pappa igen, jovisst var det blindtarmen, men nu var han opererad och allt hade gått bra.. Pappa åkte hem dagen efter för han mådde oförskämt bra..

Sen gick det ett par dagar till och jag får ett nytt samtal, denna gång från sjukhuset.. De berättar att pappa har gått bort.. Väldigt akut gasbrand..

 

Inte ens en vecka efter det att vi sågs på dopet så är han bara borta.. Hur fan gick det till?! Men jag är ändå otroligt glad att han fick träffa Lea innan han gick bort.. Men fan, 49 är ju ingen ålder.. Man hoppas ju på att få leva lite längre än så..

 

Jaja, det var den historian.. Som sagt så kämpar jag på med bouppteckningen men snart är det över.. Och jag hoppas på att få ett avslut..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0