bloggtips och funderingar på morgonkvisten..
Inatt fastnade jag lite framför datorn (som vanligt) innan sängdags.. Men glad är jag för det för jag råkade stöta på en (enligt mig) sjukt kul blogg.. Mensflickorna är några tjejer som skriver om: MENS, så klart.. Vet inte om det beror på att man själv gästas av indianer i vassen denna vecka som bloggen var så tilltalande?! Men nä, jag tror den är kul ändå..
När jag satt och läste igenom denna blogg så började jag fundera lite själv på det här med lingonveckan.. Det var nämligen som såhär: tidigare i höstas så införskaffade vi en ny dubbelsängsbäddmadrass efter att allt för länge ha irriterat oss på hur enkelsängsmadrasserna bara glider iväg (eller i alla fall min så som jag lever runt på natten).. Sagt och gjort, vi for iväg och handlade en kalasfin vit dubbelsängsbäddmadrass.. Huttade bort våra gamla och bäddade med nya fina lakan på den nya fina madrassen.. Går och lägger oss och är lyckliga över att madrassen ligger stilla..
Men..
Varför är det då så att när man nu införskaffat en ny fin bäddmadrass så vaknar man på morgonen med blod halvvägs ner till knäna?! Kunde man inte fått ha en ny fin bäddmadrass lite längre än så innan man ska förstöra den?! Är det månne lagen om alltings jävlighet som spökar?! Vad vet jag, det jag vet är att jag fick sova en natt på en ny fin bäddmadrass innan indianerna kom och förstörde den..
Ja, det var väl det jag hade att säga.. Eller nej, vänta.. Det var en annan grej jag satt och funderade på inatt.. Varför lär man sig aldrig?!
Det är såhär va, att vi ju har en jäkla massa kartonger står överallt just nu (men idag åker de ner i källaren när hänglåset kommer hem).. Igår började vi sortera lite bland kartongerna vilket gjorde att de bredde ut sig än mer över lägenheten.. Några mycket stora och tunga klädkartonger hamnade precis utanför toalettdörren..
Därav min fråga nu, varför kan man inte fatta efter sjuttielfte slaget mot axeln, av dörrkarmen när man smäller upp toadörren som man brukar och den studsar mot kartongerna bakom den, att man faktiskt inte kan smälla upp dörren?! Det står något i vägen och man måste öppna försiktigt.. FATTA!! Men nej, ack nej.. Likförbannat så smäller jag upp dörren och slås tillbaka av den rätt in i dörrkarmen VARJE gång jag har varit på toa..
Mystiskt..
Oj, nu blev det ett långt inlägg minsann.. Men det får ni stå ut med.. :D
När jag satt och läste igenom denna blogg så började jag fundera lite själv på det här med lingonveckan.. Det var nämligen som såhär: tidigare i höstas så införskaffade vi en ny dubbelsängsbäddmadrass efter att allt för länge ha irriterat oss på hur enkelsängsmadrasserna bara glider iväg (eller i alla fall min så som jag lever runt på natten).. Sagt och gjort, vi for iväg och handlade en kalasfin vit dubbelsängsbäddmadrass.. Huttade bort våra gamla och bäddade med nya fina lakan på den nya fina madrassen.. Går och lägger oss och är lyckliga över att madrassen ligger stilla..
Men..
Varför är det då så att när man nu införskaffat en ny fin bäddmadrass så vaknar man på morgonen med blod halvvägs ner till knäna?! Kunde man inte fått ha en ny fin bäddmadrass lite längre än så innan man ska förstöra den?! Är det månne lagen om alltings jävlighet som spökar?! Vad vet jag, det jag vet är att jag fick sova en natt på en ny fin bäddmadrass innan indianerna kom och förstörde den..
Ja, det var väl det jag hade att säga.. Eller nej, vänta.. Det var en annan grej jag satt och funderade på inatt.. Varför lär man sig aldrig?!
Det är såhär va, att vi ju har en jäkla massa kartonger står överallt just nu (men idag åker de ner i källaren när hänglåset kommer hem).. Igår började vi sortera lite bland kartongerna vilket gjorde att de bredde ut sig än mer över lägenheten.. Några mycket stora och tunga klädkartonger hamnade precis utanför toalettdörren..
Därav min fråga nu, varför kan man inte fatta efter sjuttielfte slaget mot axeln, av dörrkarmen när man smäller upp toadörren som man brukar och den studsar mot kartongerna bakom den, att man faktiskt inte kan smälla upp dörren?! Det står något i vägen och man måste öppna försiktigt.. FATTA!! Men nej, ack nej.. Likförbannat så smäller jag upp dörren och slås tillbaka av den rätt in i dörrkarmen VARJE gång jag har varit på toa..
Mystiskt..
Oj, nu blev det ett långt inlägg minsann.. Men det får ni stå ut med.. :D
Kommentarer
Postat av: jonna
svar: mmm :) hehe. Fan vad skönt namn du hade - partyblojan! haha :D
Postat av: Wictoria
Den var riktigt, riktigt äcklig... inte i början så farlig men den blev värre och värre! helt sjuk?!
Postat av: Anna
Okej. Jag kan förstå det. Jag brukar köra yoga hemma när jag inte hinner iväg. tycker det är jätteskönt det också!
Postat av: Anonym
haha, joo stämmer visserligen ! Men inte det man vill göra sin sista dag.. Äsch en maskin till sen sen det bara att umgås med vänner!
men tvätta e aldrig roligt =)
Postat av: Anonym
=)
Ah när jag får skriva och njuta av solen !
Postat av: Jossan
Sv: Ja det är ju så typiskt =)
Annars är det ju liksom aldrig några problem, men bara för att man ska iväg så ska det jävlas =)
Postat av: Ida
Det gör verkligen mycket när tavlorna komme rupp på väggen ;) Känn hemtrevligare så ;)
Postat av: Malle - Hockeyfru
jajjemän ;D hihi härligt tankar ;D
Trackback
