To be or not to be - en klackbärare..

Nu börjar det som sagt var närma sig bröllopstajm.. Jag, min dumfan, köpte skor med SKYHÖGA klackar (i alla fall enligt mig).. Jag går ALDRIG i klackar.. Hur tänkte jag där kan man fråga sig?! Äsch, jag tänkte att de är ju åtminstonde fina och jag kan ju öva hemma.. Har jag övat något?! Icke!!

Nu börjar det ju tyvärr bli lite ont om tid att öva så jag tänkte att, vafan, jag tar på mig ett par lite lägre och snällare klackar nu när vi ska gå på stan en sväng.. Vi skulle ju ändå inte gå så länge.. IDIOT!! Hur fasen kan man komma på en så dum idé som att sätta på sig klackar när man ska gå på stan, oavsett hur "låga" och snälla de är?!

Smärtan är OUTHÄRDLIG!! Och tro fan att bussen precis hade gått när vi skulle hem så vi blev tvugna att gå hem.. Satan, satan, satan (nä, inte fullt lika religiös längre).. Jag är lycklig, LYCKLIG säger jag att jag hade en barnvagn att stödja mig mot..

Nä, så nu sitter jag här med benen i vädret för att få ner svullnaden lite och undrar hur fan det ska gå på bröllopet.. Tänker att det ju ändå inte är någon som kommer se under den långa klänningen om jag går i tofflor..






Övning ger färdighet..






Så fan att det gör, övning ger misshandlade fötter i högläge..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0