Förlossningsberättelse..

När jag nu ändå sitter här vaken i mörkret kan jag ju alltid göra något vettigt(?).. Så varför inte en alldeles för sen förlossnigsberättelse?!
Nu minns inte jag tiderna exakt, men det blir på ett ungefär i alla fall..

28:e maj:

Vaknar vid 2-tiden på natten med tanken, "fy fan vilken magknip.. Kan inte ungen komma ut för de här gravidgaserna är fan inte roliga".. Efter en kort stund försvinner magknipen för att sedan återkomma var 5:e minut.. Ett ljus går upp för mig, "fan, det är nog dags nu".. :O

Runt 3-tiden väcker jag killen och säger att det nog kommer bli bebis idag.. Vet inte om han verkligen var vaken när jag sa det till honom, han såg i alla fall mer död än levande ut.. (Inte anade jag då att jag något dygn senare själv skulle känna mig extremt mycket mer död än levande)..

Försöker väl sova lite till men kommer ganska snart underfund med att det inte kommer lyckas.. Är ju ganka spänd av förväntan inför vad som komma skall.. "Hur fan ska det här gå?? Ska jag få min lilla bebis nu??"




Knubbis, och inte så bra på att bli fotad.. :) bild lånad av bästaste Malin!!




Timmarna går och jag försöker väl äta lite för jag har ju en känsla av att det kommer gå åt en hel del energi den här dagen.. Lägenhetskamraterna börjar på att vakna och även de blir nog ganska förväntansfulla.. De har ju faktiskt vart med mig under hela graviditeten, på gott och ont.. De har fått stå ut med både det ena och det andra, men även vart med om coola saker som ultraljud när inte killen kunde komma..

Framåt förmiddagen beger vi oss ut på en promenad i parken med förhoppningen att det ska skynda på processen lite.. Stämningen är på topp även om promenadförmågan inte är det.. :)

Timmarna fortsätter att gå och jag ringer lite samtal till familjen för att berätta att det nog är på G..

Några timmar fördrivs med att spela kort mellan värkarna.. Det börjar på att bli lite svårt att koncentrera sig på det man gör nu.. Blir mest ett jäkla vaggande fram och tillbaka..

Vid 19(?) Drar vi ner kebabmannen och köper pizza, det gäller ju att ladda depåerna rejält.. Hinner lagom gå in och beställa innan jag får traska hemåt igen för att kissa.. (Fantastiskt hur kissnödig man är som gravid)..
Den där pizzan vart det inte så mycket ätet utav för nu jäklar börjar det göra ont..




Inte allt för lång tid kvar här..



Kanske kan det ha varit vid 21-tiden som vi till slut sätter oss i en taxi och far iväg till UMAS.. Kommer dit och blir undersökt, har i stort sett inte hänt någonting.. Kul, värkar hela dagen men inte på långa vägar dags för förlossning.. Blir hemskickad trots att jag är mycket irriterad och har MYCKET ont.. Får några tabletter som antingen ska hjälpa till att bedöva och kanske låta mig sova några timmar, eller om det bara är falska värkar stanna av alltihop.. Kan ju meddela att det definitivt inte stannade av..

Kommer hem och har så ont så jag inte vet vart jag ska ta vägen.. Börjar dessutom på att vara riktigt trött efter att inte ha fått sova något sedan 2 på natten (klockan kan väl nu vara bortåt 23-24).. Provar att duscha men det gör ingen nytta.. De där tabletterna jag fick var ju bara ren skit som inte var till någon nytta alls de heller..
Ringer förlossningen igen och säöger att det hör inte funkar och de låter mig komma tillbaka igen..

Har bara öppnat mig någon cm till så de kan inte göra så mycket.. Smärtan är olidlig och till slut så ger de med sig och ger mig en spruta med smärtstillande.. Inte heller den gjorde någon nytta (vad är det för skitgrejer de har där egentligen??)..

29:e maj:

Nytt dygn, samma förbannade jävla smärtor!!

Ny morgon och det börjar på att sakta gå framåt.. Får prova lustgas men det var ingenting för mig..
Får inte lite frukost också för att ytterligare fylla på med energi.. Tar en tugga på mackan, får en värk, kräks.. Nu börjar det roliga.. Värkarna gör så ont så jag kräks av smärtan flera massa gånger..

En barnmorska kommer och sätter akupunkturnålar i öronen, händerna och sidorna på mig.. Och nä, det hjälper inte heller någonting..

Vid 9-tiden har det äntligen hänt såpass mycket att de kan börja sätta in lite grövre grejer.. Om nu bara den där jäkla narkosläkaren ville ta och komma..

Tills slut kommer farbrorn och sätter ryggbedövningen.. Prisa gudarna!! Nästan all smärta är som bortblåst.. Och jag, jag är en mycket lycklig kvinna med nål i ryggen..

Äntligen får jag vila en stund, somnar till och med till lite grand.. Får vila ungefär en timme innan de kommer in och tänker skynda på det hela lite.. De spräcker hinnorna så att vattnet går och och ger mig något nytt medel för att skynda på värkarna..

Det var inte allt för lång tid jag fick njuta av att inte ha ont.. För efter de tagit vattnet så dröjer det inte länge innan en ny typ av värkar kommer.. De förra värkarna satt mest i magen och ryggen men de här nya går ner i hela underlivet också.. Aj aj aj!!

Jobbar järnet för att ungen ska åka neråt vilket hon inte riktigt vill.. Sitter på boll och gungar runt vid ett gåbord..

Klockan börjar nog närma sig 12 halv 13 skulle jag tro när det så äntligen är dags.. Nu ska hon ut!!
Får ta i och ta i (satan vad jobbigt).. Rummet börjar fyllas på med allt fler människor.. Killen (förståss), BM, student, undersköterska och sist men inte minst ytterligare en BM (en gammal veteran)..

Den här biten gör ont så in i helvete och jag ligger mest och gråter och meddelar församlingen att det här aldrig kommer att gå.. "Jodå, det kommer gå så bra", lätt för dom att säga som inte har ett bowlingklot halvvägs ut genom muttan!!

Nu börjar de som står där nere mellan benen på mig att plocka fram en sax och säga att "de nog får lov att hjälpa till lite för det verkar lite trångt".. Är dom inte riktigt frisk i huvudet tänker jag, tar i och plupp så är lilla Lea ute.. Fan i helvete att de skulle få klippa upp mig!!

13.35 Kom hon ut och fick hoppa upp på min mage och sant som det är sagt, all smärtan glömdes bort och det var bara LYCKA!!



Nyss hemkommen och en aningens trött och sliten.. (Också lånat av Malinen)


Fick ett par små bristningar och två stygn som sattes dit, nu funkade lustgasen riktigt bra.. Var så glad så glad och tyckte mest att det kittlades nåt enormt när de höll på och sydde och gröpade runt i musen på mig..

Ja, det var väl ungeför så det gick till.. 35h senare fick vi vår underbara lilla skrutt!!

Stannade bara kvar på BB till eftermiddagen dagen efter för det var extremt tråkigt där.. Åkte hem och tog en promenad och gick än en gång ner till kebabmannen (nu jävlar skulle det ätas pizza, hungrig som ett djur och lite bitter över att pizzaätningen två kvällar innan gick åt helskotta)..




PIZZA!! Vrålhungrig efter barnafödande.. :D



Oj, det här vart väldigt långt.. Men så kan det vara.. :D


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0